Här ser ni tårtan från i fredags då vi firade stafettvinsten. En flagga för varje guld med bild på vinnarna på baksidan. Den här dagen hade Finland tagit sina första medaljer och detta tyckte Anne som har finskt ursprung att vi skulle fira. Så det blev en flagga med silver- och bronsmedaljer på baksidan. Vi kunde ju inte låta bli att också sätta dit en till svensk flagga eftersom Sverige ju också hamnat på både silver- och bronsplats flera gånger. Vi har allt lite sympatier med Annes sorg över att det inte blev ett enda finskt guld. Tur att hon har de svenska att glädjas över!

Det var ett tag sen han träffade andra barn än Evelin regelbundet och han vet inte riktigt hur han ska göra för att börja leka med andra barn. Vi misstänkte att han skulle göra så på förskolan också och de första dagarna var han lite för busig vid några tillfällen. I bilen hem har han pratat om att man inte ska bråka och vara elak. I torsdags och fredags skötte han sig mycket bättre. Tänk att det kunde gå så snabbt att komma till rätta med detta!

Eftermiddagarna när båda barnen är hemma har varit mycket lugnare och Viktor har längtat efter att Evelin ska vakna när hon sover middag. Han har varit mycket snällare mot henne och de bråkar mindre. Evelin är också väldigt nöjd med att vara ensam med nån av oss på förmiddagarna. Hon sitter ofta länge och pysslar med något. Vi har tid att leka och det blir inte stressigt att laga mat eller t ex baka.

Det känns verkligen som ett bönesvar att det har gått så bra den här första veckan och att det har blivit en så positiv förändring för båda barnen.

Det här är Viktor och just denna veckan får ni gärna be lite extra för honom (och hans föräldrar).

Viktor har precis fyllt tre år vilket gör att han nu kan börja på förskola och i morgon (måndag) blir första skoldagen. Eftersom vi har en au pair har Viktor och Evelin varit hemma hela dagarna. Under det första halvåret här har de knappt träffat andra barn mer än i kyrkan. Vi känner att det är dags för en annan typ av stimulans och umgänge med andra barn för Viktor. Han är redo för förskola helt enkelt. Vi har kommit i kontakt med några andra föräldralediga mammor som Magdalena och Evelin ska försöka träffa regelbundet under våren. Det känns som en bra lösning för Evelin som får fortsätta vara hemma med oss.

Viktor kommer att börja på en kristen brittisk privatskola som vi tycker verkar riktigt bra och där andra barn till missionärer går. Han kommer gå förmiddagar alla dar i veckan och ha med sig egen matsäck med smörgås, frukt, juice och vattenflaska. Skolmat serveras inte alls.

I fredags var vi och hälsade på och fick träffa klassen och läraren. Viktor är väldigt ivrig att få börja men har är också väldigt fundersam kring hur det ska gå när ingen pratar svenska och mamma och pappa inte är där. Det sista är väl något som även gör föräldrarna lite nervösa. Inskolningssystemet är lite annorlunda här, i princip lämnar man bara barnen vid dörren och går, och vi har fått förklarat för oss av andra föräldrar att det är fullt normalt att barnen gråter de första veckorna…

Så skriv gärna ut bloggposten, sätt den på kylskåpet och skicka upp några extra böner varje gång ni tar fram frukosten, för det lär vi behöva denna vecka.

Be gärna också för att det ska lösa sig med finansieringen. Eftersom Pingströrelsens skolkassa inte bidrar till skolavgift för barn i förskoleåldern så har vi nu snälla föräldrar som skjuter till de extra pengarna som behövs. Men det vore bra om det på sikt kunde lösa sig på annat sätt.

Vi ser fram emot ett spännande år, inte minst med tanke på den nya ungdomssatsningen som vi arbetar med. Helst skulle vi vilja presentera en färdig webbradio med många lyssnare som berättar om hur de får sina liv förvandlade, men det är en del jobb som måste göras först. Så ni får ha tålamod, precis som vi övar oss på.

Ja vad gör man kl 19.00 på julafton när man får ett sådant samtal? Det enda rätta är ju att ta hand om dem, eller hur? Först så kände jag mig otroligt stolt över att de ställde upp men sedan fick jag nästan skuldkänslor över att jag tyckte att detta var en sak att känna stolthet över. Det det gjorde är ju “bara” det mest grundläggande inom kristendomen. Jesus kan ju knappt vara tydligare med att det vi kristna i första hand ska syssla med är att ta hand om de svaga i samhället, och ändå så tycker vi att det är en så stor grej när vi sedan gör det.

Svenska nyhetsmedierna har väl visserligen lite nyhetstorka så här kring juletid men i princip alla tycks överens om att detta är så unikt att det är värt att rapportera ifrån.

Efter morgonens skummande av lite bloggar (1 2 3) så hittar jag nyheten igen och ställer mig frågan om detta verkligen är så unikt så är det inte undra på om vi som kristenhet har problem att vara relevanta i vårt samhälle… Har vi verkligen slutat att göra kristendom? Jag vet ju att så inte är fallet överallt och att det runtom Sverige finns otroligt många församlingar som gör precis samma sak fast varje dag istället. Men är det överlag så ovanligt att riksmedier hajar till när det händer?

Efter att ha velat lite fram och tillbaka så tillåter jag mig dock att känna otrolig stolthet över mina vänners agerande. De fick chansen att göra lite praktiskt kristendom och tog den direkt. Way to go! Jag älskar verkligen min församling, vi är långt ifrån perfekta men vi försöker. Saknar er.

God jul!

Uppdaterat: Aftonbladets  skriver idag följande på ledarplats: “Vad skönt att det finns öppna och kreativa människor när Myndighetssverige har släckt och stängt för jul.”
Tänk om vi kunde visa Sverige att det är det här och inget annat som verkligen är kristendom. En kompis till mig tyckte en gång att istället för Jesusmanifestation med flaggor sång och dans så borde vi göra Jesusmanifestation med goda kreativa gärningar istället. Det vore något det.

Äsch, jag skulle ju inte använda bloggen till en massa åsikter men det blev det visst ändå. Hoppas ni har överseende med det.

Julkort från Anderås 2009

Förra veckan åkte Andreas till Sverige för en månads “semester” och de flesta på kontoret har också gett sig av. Förra veckan var en intensiv vecka med julfester, möten och en hel del sista minuten-grejer som skulle fixas. Nu har det blivit betydligt lugnare och julfriden har tid att infinna sig.

Största minnet från den här månaden är nog de kalla veckor som förflöt innan vi fick värme i huset. Det var delvis vårt eget fel att det tog lite tid att få olja till huset men vi kan nog skylla lite på en viss mellan östern-mentalitet som ibland lovar mer än vad som är möjligt att hålla. När pannan väl hade olja visade det sig att brännaren gått sönder på grund av en översvämning i pannrummet i somras. När vi ringde hyresvärden fick vi känna på det cypriotiska sättet att ta tag i problem. Rörmockaren som bor tvärs över lekplatsen bakom vårt hus var här inom en kvart mitt på en lördag. Han beställde nya delar direkt på måndagsmorgonen och på kvällen var han här och bytte dessa delar. Eftersom pannan ändå inte funkade blev det en ny brännare dagen efter och nu funkar det bra. Nu är det inte längre 15 grader inne och 17 ute som det var ett tag.

Nu när vi inte fryser inne kan vi njuta av värmen ute. Det verkar vara lite varmare än vanligt så här års men i januari och februari ska det blir kallare. Inte som i Sverige dock! Vi gläds med er över snön men är nöjda här. Om det kommer nån snö i bergen framöver ska vi givetvis försöka ta oss upp dit för barnens skull!

När det gäller arbetet har vi Linus skaffat nya datorer till ungdomsprojektet som vi har berättat om och han är nu i full fart med att installera drivrutiner och annat för att få dem att funka som han vill. Jag jobbar på som förut med bland annat kortvågsradion och ska nu sätta igång med att göra nya hemsidor för det nya projektet och för redan existerande webbradiostationer.

Här är julkortet som vi skickat ut från kontoret till våra samarbetspartners. Linus och jag syns knappt och barnen än mindre, men vi kanske lyckas få till ett familjekort imorgon.

Ett av mina uppdrag var att försöka hitta ungdomar till vårt nya mediaprojekt. Att lösa den tekniska biten är sällan omöjligt men om man saknar människor som kan fylla tekniken med mening så kvittar det hur snygga de tekniska lösningarna är. Därför har jag varit lite halvt nervös inför att vi kanske inte hittar rätt människor nu när allt annat börjar att falla på plats. Men som vanligt så har Gud gått före (man tycker att man borde ha lärt sig vid det här laget).

Häromdagen träffade jag t ex en ungdomsgrupp från en av de kyrkor som vi tidigare haft en hel del samarbete med. När jag pressenterade vår idé om en ungdomsradiokanal så kunde de kontra med att berätta att de redan låtit tjugofem ungdomar gå en niodagarsutbildning i webbradioproduktion, utan att riktigt ha något mål för vad det skulle användas till. Här skulle man kunna kasta in en massa kristna klyschor men erkänn att det är ganska coolt.

Så nu ska vi bara se till att få igång alla datorer, ljudkort, webbforum, hemsidor och chattprogram. Sen är det bara att köra…

Jobbet de här dagarna går ut på att utvärdera ett tre år gamalt radioprojekt som vi och en engelsk radioorganisation är med driver. Innan resan var jag lite bekymrad eftersom de senaste lyssnarrapporterna inte varit så bra som vi hade hoppats på, men de har verkligen ryckt upp sig de senaste månaderna och igår träffade jag hela teamet och det var fantastiskt roligt att se den entusiasm inför arbetet som de har.

Magdalena och jag har lovat hjälpa till att ordna nu layout och nya funktioner till hemsidan så det kommer att bli vad vi huvudsakligen kommer att ägna de kommande månaderna åt, och idéer saknas då inte. Igår när jag satt och brainstormade ihop med teamet fick vi till slut dra streck i debatten eftersom vi då hade drivor av anteckningar. Vi får väl se om vi lyckas realisera allt men hellre för mycket idéer än för få.

Tyvärr kan vi inte här berätta exakt vilken hemsida det gäller eftersom vi inte vill att Google ska hjälpa fel människor att koppla ihop denna radiokanal med oss. Men om ni skickar ett mail där ni skriver lite vilka ni är så ger vi gärna ut adressen till er som vill vara med och följa utvecklingsarbetet live.

En annan ständigt pågående syssla är att lägga in nya radioprogram och ny musik åt Radio Ibrahim. Jag börjar med att konvertera ljudfilerna till mp3 och sedan ser jag till att varje fil har rätt information med programtitel och avsnitt eller artist, skiva och låttitel. Ganska ofta finns ingen sån information inlagd i filerna utan då behöver vår egyptiske medarbetare översätta de arabiska tecknen till latinska tecken åt mig. Därefter lägger jag in filerna i Digrad som är det program som vi använder för att skapa spellistor och för att sända till hemsidan. Det behövs ju ständigt ny musik till en radiokanal och eftersom ingen har gjort detta på länge är det många program och skivor som ligger och väntar på att bli lyssnade på.