Anderås på Cypern

Igår avslutade jag en veckas resande i Egypten och fick äntligen komma tillbaka och se mina barn. Jag kom tyvärr efter det att de har somnat men jag gick in och titta lite på dem i alla fall…

Ett av mina uppdrag var att försöka hitta ungdomar till vårt nya mediaprojekt. Att lösa den tekniska biten är sällan omöjligt men om man saknar människor som kan fylla tekniken med mening så kvittar det hur snygga de tekniska lösningarna är. Därför har jag varit lite halvt nervös inför att vi kanske inte hittar rätt människor nu när allt annat börjar att falla på plats. Men som vanligt så har Gud gått före (man tycker att man borde ha lärt sig vid det här laget).

Häromdagen träffade jag t ex en ungdomsgrupp från en av de kyrkor som vi tidigare haft en hel del samarbete med. När jag pressenterade vår idé om en ungdomsradiokanal så kunde de kontra med att berätta att de redan låtit tjugofem ungdomar gå en niodagarsutbildning i webbradioproduktion, utan att riktigt ha något mål för vad det skulle användas till. Här skulle man kunna kasta in en massa kristna klyschor men erkänn att det är ganska coolt.

Så nu ska vi bara se till att få igång alla datorer, ljudkort, webbforum, hemsidor och chattprogram. Sen är det bara att köra…

Sitter just nu på ett hotellrum i centrala Kairo och lyssnar på böneutroparen som tycks ha en klocka som går fem minuter för tidigt… För mig som blivit såld på mellanöstern är det fantastiskt att befinna sig mitt i pulsen. Något form av organiserat kaos som inte är helt olikt det Sydamerika där jag växte upp i så jag känner mig mer än hemma.

Jobbet de här dagarna går ut på att utvärdera ett tre år gamalt radioprojekt som vi och en engelsk radioorganisation är med driver. Innan resan var jag lite bekymrad eftersom de senaste lyssnarrapporterna inte varit så bra som vi hade hoppats på, men de har verkligen ryckt upp sig de senaste månaderna och igår träffade jag hela teamet och det var fantastiskt roligt att se den entusiasm inför arbetet som de har.

Magdalena och jag har lovat hjälpa till att ordna nu layout och nya funktioner till hemsidan så det kommer att bli vad vi huvudsakligen kommer att ägna de kommande månaderna åt, och idéer saknas då inte. Igår när jag satt och brainstormade ihop med teamet fick vi till slut dra streck i debatten eftersom vi då hade drivor av anteckningar. Vi får väl se om vi lyckas realisera allt men hellre för mycket idéer än för få.

Tyvärr kan vi inte här berätta exakt vilken hemsida det gäller eftersom vi inte vill att Google ska hjälpa fel människor att koppla ihop denna radiokanal med oss. Men om ni skickar ett mail där ni skriver lite vilka ni är så ger vi gärna ut adressen till er som vill vara med och följa utvecklingsarbetet live.

I veckan som gått har jag skrivit brev till våra partners som gör kortvågsradioprogram som min bror Andreas slutredigerar och skickar iväg till sändaren. Den här gången rörde det ett formulär som de ska fylla i varje månad så att vi kan ha koll på vilka och hur många program de producerat.

En annan ständigt pågående syssla är att lägga in nya radioprogram och ny musik åt Radio Ibrahim. Jag börjar med att konvertera ljudfilerna till mp3 och sedan ser jag till att varje fil har rätt information med programtitel och avsnitt eller artist, skiva och låttitel. Ganska ofta finns ingen sån information inlagd i filerna utan då behöver vår egyptiske medarbetare översätta de arabiska tecknen till latinska tecken åt mig. Därefter lägger jag in filerna i Digrad som är det program som vi använder för att skapa spellistor och för att sända till hemsidan. Det behövs ju ständigt ny musik till en radiokanal och eftersom ingen har gjort detta på länge är det många program och skivor som ligger och väntar på att bli lyssnade på.

Vilken skyddad värld man lever i. En låtsasvärld men låtsasproblem och så ibland kommer det någon ifrån den riktiga världen och berättar hur verkligen ser ut. Idag var en sådan dag.

Vi fick besök av en av dem som vi samarbetar med i Sudan. Ett land med stora inre oroligheter och som kanske kommer att delas om några år om inte konflikterna löses på något sätt. Kristna som ber om ett enat land och är ivriga att göra vad de kan för att försonas så att Sudan kan förbli en nation.

Ett land med nära 115 olika folkgrupper med egna språk som inte har fått höra evangeliet än. Kristna som riskerar fängelse och ibland även sina liv för att utöva sin tro, sanna hjältar som i den situationen offrar allt för vad de tror på.

Det är den verkliga världen, långt borta ifrån den skyddade bubbla som vi lever i.

Ja, det är en ära och ett sant privilegium att få jobba tillsammans med dessa människor.

Det verkar som om Kina tycker att det vi sysslar med är farligt. De tycks nämligen ha blockerat våran server i deras brandvägg.

Jag vet inte vad det är för fel på mig men någonstans så tycker jag det är lite kul. Men samtidigt så får det en också att återigen tänk till på vad man skriver och inte skriver här på bloggen. Tyvärr så kan vi ju inte dela med oss av allt som händer. Men ni är ju alltid välkomna hit ner så berättar vi mer…

Sen blir jag som teknikfreak också imponerad av vilken otroligt jobb, och vilka resurser det måste ta att låta all datatrafik ifrån hela Kina passera denna censur. De är verkligen hängivna de där Kineserna.

Idag konstaterade jag och en av de arabiska medarbetarna att det inte är någon mening att göra några detaljerade dagsplaner, de håller ändå aldrig. Och idag är verkligen ett sådant exempel.

Eftersom jag fortfarande har en del externa konsultuppdrag kvar så hade jag vigt denna dag till att bara jobba med dem så jag kommer lite före i tidsschemat. Detta eftersom jag misstänker att det inte blir allt för mycket tid åt sådant när jag om en och en halv vecka åker till Turkiet på konferens.

Så jag var ganska glad att klockan bara var 8.30 när alla mail var lästa och det bara var att sätta igång. Men ungefär 8.32 kommer Magda och hälsar att Player-datorn, den som spelar all musik, inte går igång. Och eftersom man flyttade lite diskar för ett tag sedan så kan man inte längre spela ifrån backupdatorn utan att ha igång huvuddatorn. Det kanske fanns någon bra anledning till det då men nu känns det inte så smart…

Efter att ha tryck och skruvat och rotat börjar jag misstänka att det är strömaggregatet som gått sönder. Vi har tre stycken i reserv men ingen är av rätt modell så det vara bara att ge sig ner på stan och leta. Fick napp redan i andra affären och vi var tillbaka med grejerna redan kl 10.15. Dock visade det sig att problemet var mer svårlöst än så och att vi troligen behöver beställa prylar ifrån Sverige.

Så just nu (12.24) har vi klurat ut en backupplan som gör att streamingen kommer igång lite efter lunch. Det tar bara två timmar till att kopiera över filerna… (så därför har jag tid att blogga om det)

Men som sagt, mina fina planer om att vara extern konsult hela förmiddagen gick ju lite i stöpet.

Vi har varit här i ganska exakt en månad och nu börjar vi få upp farten efter att ha mjukstartat lite de första veckorna. Strategin här verkar vara att kasta in oss direkt i våra ansvarsområden och det kanske är det bästa sättet att komma igång på riktigt.

Imorgon ska vi t.ex. iväg på ett möte med en utav våra samarbetspartner och diskutera framtiden för en ungdomssatsning här i regionen. Det är ett program som har hållit på i tre år och vi tycker att det är bra och det ger ett visst resultat men det borde kunna bli mycket bättre. Den stora frågan är väl bara hur vi ska göra då?

Morgondagens möte har verkligen inte någon ambition att försöka lösa den frågan utan det vi ska försöka åstadkomma är en plan för hur vi kan få de som själva är en del av arabisk ungdomskultur att komma på svaret åt oss. För det är så vi vill jobba. Visst kan vi en del om internetvanor och ungdomskultur… …i Sverige. Men vad är det som säger att det fungerar likadant i arabvärlden?