Anderås på Cypern

Vi har varit här i ganska exakt en månad och nu börjar vi få upp farten efter att ha mjukstartat lite de första veckorna. Strategin här verkar vara att kasta in oss direkt i våra ansvarsområden och det kanske är det bästa sättet att komma igång på riktigt.

Imorgon ska vi t.ex. iväg på ett möte med en utav våra samarbetspartner och diskutera framtiden för en ungdomssatsning här i regionen. Det är ett program som har hållit på i tre år och vi tycker att det är bra och det ger ett visst resultat men det borde kunna bli mycket bättre. Den stora frågan är väl bara hur vi ska göra då?

Morgondagens möte har verkligen inte någon ambition att försöka lösa den frågan utan det vi ska försöka åstadkomma är en plan för hur vi kan få de som själva är en del av arabisk ungdomskultur att komma på svaret åt oss. För det är så vi vill jobba. Visst kan vi en del om internetvanor och ungdomskultur… …i Sverige. Men vad är det som säger att det fungerar likadant i arabvärlden?

Något av det jobbigaste med missionerande är att behöva stå med mössan i hand och be om pengar men den bistra verkligheten är att vi ännu inte har ekonomin helt klar.

Om du vill vara med och på detta sätt sponsra världen bästa missionsarbete så har vi satt ihop en sida med hur du rent praktiskt gör för att ge pengar.

Men vad får du tillbaka?

Tja, jag minns att när jag var liten och frågade min pappa varför jag skulle göra saker som egentligen inte gav mig någon direkt vinning så brukade han alltid kontra med att jag fick en extra guldkran i himlen (för visst måste det finnas badkar där?).

Jag vet inte om att sponsra missionärer kan jämställas med att samla skatter i himlen (Matt. 6:19-20) eller om de skatterna kan användas till att köpa prylar till sitt boende där uppe. Men om båda påståendena är sanna så kanske det inte är en så dålig investering i alla fall. Den eventuella lägenheten/huset/eller-hur-man-nu-bo-i-himlen ska man ju ha ganska länge…

Denna post finns till för att ge en liten förklaring till vad det är vi egentligen ska göra.

IBRA har i Arabvärlden haft en enormt positiv utveckling och på de fem senaste åren har responsen ökat från 15.000 personer per år till över 350.000, en ökning på över 2000%. Kanske är det en världens mest effektiva missionsarbeten som vi är otroligt stolta över att få bli en del utav. Fundera lite på det. Nästan 1000 nya personer per dag hör av sig till något av uppföljningskontoren för att de på ett eller annat sätt blivit intresserade av det budskap som de hört och vill höra mer. Var du på Nyhem? Den nya hallen har 3000 platser. På en vecka hade man alltså kunnat fylla hela den två gånger om med helt nya människor som är så pass intresserade av kristendomen att de själva tagit sig tid att ta kontakt. Det är fantastiskt bra siffror!

Men som ni ser så har kurvan börjat peka nedåt. (Nu är det inte helt säkert att det är så illa utan det kan också vara så att det fattas en del respons i statistiken, men man kan i alla fall med säkerhet säga att det inte ökar lika mycket längre. )

En av förklaringarna till stagnationen är att man under de senaste åren inte haft någon som kunnat jobba aktivt med att utveckla satsningarna på nätet. Enkelt uttryck så är det alltså det vi ska se till att ändra på och få att kurvan börjar peka uppåt igen. Exakt hur vi ska göra har vi inte ännu klart för oss (vi har ju trotts allt inte börjat vårt nya jobb än) men vi har en hel del ideér. Följer du med oss via bloggen eller Facebook så kommer du att kunna vara med och´diskutera dem tillsammans med oss.

Sitter just nu på X2000 upp till Stockholm för att jobba några av mina sista dagar på jobbet. Nedräkningen har börjat och nu är det bara 14 arbetsdagar kvar. Som alltid när man får lite tid att ta det lugnt och tänka så funderar man på vad det är man egentligen har givit sig in på och om det är värt allt krångel. Möttes då av min startsida på iGoogle och man kan säga att tvekan försvann, hur kan man inte känna sig kallad till ett sådant land..? ;-)

Nej, några martyrer är vi inte. Visst finns det sådant som vi får offra men det är det värt för vi kommer verkligen att leva vår dröm. Jag tror att nästan det första riktigt samtalet som jag och Magdalena hade när vi träffades handlade om att vi båda ville jobba med media i Guds rike. Så det känns nästan overkligt att vi kommer att få göra det.

Vi är enormt tacksamma till alla församlingar som ställt sig bakom oss och gjort det möjligt. Vi älskar er och hoppas och tror att den välsignelse som vi får uppleva också kommer att vända tillbaka till er på ett eller annat sätt.