Och denna veckan fick jag vara med några av våra unga radioproducenter i en utbildning i församlingsplantering. Det var Paul Watson som körde hårt med oss. Tiderna blev lite galna eftersom vi västerlänningar vill komma igång tidigt och egy*tierna gärna jobbar sent. Så dagarna började vid 9 och slutade inte förrän 22.30, men oj vad bra det var.

Paul kommer från en organisation som har börjat med ett fantastiskt församlingsplanteringskoncept (fast de själva skulle aldrig använda ordet församling) som har fått se minst 4 miljoner döpta de senaste åren. Lite svårt att så här försöka sammanfatta 40 timmars undervisning i en bloggpost men det är så genialiskt enkelt att jag grämer mig över att jag inte kom på det själv när jag gick på universitetet för det hade mina klasskamrater behövt. Men be mig gärna berätta när jag stöter på er hemma i Sverige i sommar så berättar jag mer. Huvudpoängen går ut på att man sitter och studerar bibeln tillsammans istället för att predika, undervisa eller argumentera, men som sagt, jag tar det gärna över en burk cola i sommar. (Vi kommer att vara i Sverige från mitten på juni till slutet av augusti.)

Utmaningen för oss nu är att ta detta till Mellanö*tern där säkerhetssituationen gör att vi inte kan göra detta öppet utan får göra det via datorerna. Jag är säker på att det går men det kommer att krävas hårt jobb. Och det hårda jobbet ligger inte på mig utan på mina egy*tiska vänner och jag är väldigt hoppfull. Det är inte varje gång man får se ögon som tindrar när man pratar om att plantera församlingar men det fick jag se den här gången. Och jag är otroligt tacksam för att jag får vara med på resan. Otroligt tacksam.

Be för den generation som Gud nu reser upp i Egy*ten, de behöver det.

Vi har också åkt bil fram och tillbaka mellan hotellet vi bor på och kontoret och till andra ställen. När vi i eftermiddags tittade ut över stan kunde vi faktiskt se var kontoret ligger. Varför åka bil när man kan gå? Med bil måste man först köra en bit åt ena hållet för att kunna göra en u-sväng och sedan krypa framåt halva vägen innan det blir lite glesare med bilar. Det skulle ta lika lång tid att gå tror vi. Men det är ganska svårt att övertyga en egyptier som är ens värd om att man inte behöver skjuts…

Tidigt imorgon bitti ska vi bli hämtade för att bli skjutsade till tågstationen av samma person, som vanligtvis lägger sig runt 4-tiden på natten och börjar jobba nån gång mellan 11 och 12. Bara att acceptera att det blir så efter en stunds argumentation och sen försöka visa sin tacksamhet extra mycket. Tåget går till Alexandria där vi ska träffa fler av våra samarbetspartners.

Nu ska vi krypa ner i sängarna och njuta av att inga barn kommer och stör nattsömnen eller väcker oss före klockan ringer!

Det kommer att bli intensivt. Magdalenas föräldrar kommer hit en vecka och har tagit på sig rollen som barnvakter och för att vi också ska få umgås lite med dem så vi försöker komma tillbaka så fort det går. Så från måndag kväll till torsdag eftermiddag har vi klämt in en massa möten och resor. Några pyramider lär det inte bli denna gång men har vi (läs Magdalena) tur så hinner vi kanske förbi den lokala marknaden. Inte så mycket teknikprylar men däremot en massa sjalar, ljusstakar och annat sådant där som Magdalena gillar.

Dock ska vi göra allt för att försöka hålla er uppdaterade med vad som händer här på bloggen så dyk in varje kväll för att få lite missionärsliv i realtid.

Lite extra förböner lär vi också behöva…

En av de webbplatser vi jobbar med ska vara klar till den 20 mars. Då firas det persiska nyåret och då blir det också premiär för ett nyinspelat program på persiska. Det är första gången på många år som Ibra sänder på persiska och det känns otroligt spännande.

Ett team av iranier som bor här på Cypern gör nu två olika program som kommer sändas via satellit. Det ena programmet görs enligt konceptet “Församlingen i mitt hem” med församlingsplantering som mål. Varianter av detta program har Ibra framgångsrikt sänt som både radio- och tv-program på flera arabiska dialekter. Det ena är ett undervisningsprogram. Tv-programmen kommer också göras om till radioprogram och sändas på våra kortvågssändare med start i början av april.

Varje morgon samlas vi här på kontoret för en stund av lovsång och bön och då ber vi bland annat för varje lyssnare och för våra medarbetare runt om i regionen. Ni som vill be för oss och inte alltid har nåt konkret att gå på (eftersom vi uppdaterar lite för sällan) får gärna stämma in i våra böner. Be speciellt för det persiska produktionsteamet och för att de ska kunna hålla tidplanen som är uppsatt. Be för varje person som har möjlighet att se och höra dessa program, såväl iranier i Iran som i andra länder i världen. Be också för de kristna i Iran (man tror att minst 1 miljon iranier tillhör husförsamlingar) som är drabbade av förföljelse.

Ett av mina uppdrag var att försöka hitta ungdomar till vårt nya mediaprojekt. Att lösa den tekniska biten är sällan omöjligt men om man saknar människor som kan fylla tekniken med mening så kvittar det hur snygga de tekniska lösningarna är. Därför har jag varit lite halvt nervös inför att vi kanske inte hittar rätt människor nu när allt annat börjar att falla på plats. Men som vanligt så har Gud gått före (man tycker att man borde ha lärt sig vid det här laget).

Häromdagen träffade jag t ex en ungdomsgrupp från en av de kyrkor som vi tidigare haft en hel del samarbete med. När jag pressenterade vår idé om en ungdomsradiokanal så kunde de kontra med att berätta att de redan låtit tjugofem ungdomar gå en niodagarsutbildning i webbradioproduktion, utan att riktigt ha något mål för vad det skulle användas till. Här skulle man kunna kasta in en massa kristna klyschor men erkänn att det är ganska coolt.

Så nu ska vi bara se till att få igång alla datorer, ljudkort, webbforum, hemsidor och chattprogram. Sen är det bara att köra…

Jobbet de här dagarna går ut på att utvärdera ett tre år gamalt radioprojekt som vi och en engelsk radioorganisation är med driver. Innan resan var jag lite bekymrad eftersom de senaste lyssnarrapporterna inte varit så bra som vi hade hoppats på, men de har verkligen ryckt upp sig de senaste månaderna och igår träffade jag hela teamet och det var fantastiskt roligt att se den entusiasm inför arbetet som de har.

Magdalena och jag har lovat hjälpa till att ordna nu layout och nya funktioner till hemsidan så det kommer att bli vad vi huvudsakligen kommer att ägna de kommande månaderna åt, och idéer saknas då inte. Igår när jag satt och brainstormade ihop med teamet fick vi till slut dra streck i debatten eftersom vi då hade drivor av anteckningar. Vi får väl se om vi lyckas realisera allt men hellre för mycket idéer än för få.

Tyvärr kan vi inte här berätta exakt vilken hemsida det gäller eftersom vi inte vill att Google ska hjälpa fel människor att koppla ihop denna radiokanal med oss. Men om ni skickar ett mail där ni skriver lite vilka ni är så ger vi gärna ut adressen till er som vill vara med och följa utvecklingsarbetet live.

Vi fick besök av en av dem som vi samarbetar med i Sudan. Ett land med stora inre oroligheter och som kanske kommer att delas om några år om inte konflikterna löses på något sätt. Kristna som ber om ett enat land och är ivriga att göra vad de kan för att försonas så att Sudan kan förbli en nation.

Ett land med nära 115 olika folkgrupper med egna språk som inte har fått höra evangeliet än. Kristna som riskerar fängelse och ibland även sina liv för att utöva sin tro, sanna hjältar som i den situationen offrar allt för vad de tror på.

Det är den verkliga världen, långt borta ifrån den skyddade bubbla som vi lever i.

Ja, det är en ära och ett sant privilegium att få jobba tillsammans med dessa människor.

Jag vet inte vad det är för fel på mig men någonstans så tycker jag det är lite kul. Men samtidigt så får det en också att återigen tänk till på vad man skriver och inte skriver här på bloggen. Tyvärr så kan vi ju inte dela med oss av allt som händer. Men ni är ju alltid välkomna hit ner så berättar vi mer…

Sen blir jag som teknikfreak också imponerad av vilken otroligt jobb, och vilka resurser det måste ta att låta all datatrafik ifrån hela Kina passera denna censur. De är verkligen hängivna de där Kineserna.

Eftersom jag fortfarande har en del externa konsultuppdrag kvar så hade jag vigt denna dag till att bara jobba med dem så jag kommer lite före i tidsschemat. Detta eftersom jag misstänker att det inte blir allt för mycket tid åt sådant när jag om en och en halv vecka åker till Turkiet på konferens.

Så jag var ganska glad att klockan bara var 8.30 när alla mail var lästa och det bara var att sätta igång. Men ungefär 8.32 kommer Magda och hälsar att Player-datorn, den som spelar all musik, inte går igång. Och eftersom man flyttade lite diskar för ett tag sedan så kan man inte längre spela ifrån backupdatorn utan att ha igång huvuddatorn. Det kanske fanns någon bra anledning till det då men nu känns det inte så smart…

Efter att ha tryck och skruvat och rotat börjar jag misstänka att det är strömaggregatet som gått sönder. Vi har tre stycken i reserv men ingen är av rätt modell så det vara bara att ge sig ner på stan och leta. Fick napp redan i andra affären och vi var tillbaka med grejerna redan kl 10.15. Dock visade det sig att problemet var mer svårlöst än så och att vi troligen behöver beställa prylar ifrån Sverige.

Så just nu (12.24) har vi klurat ut en backupplan som gör att streamingen kommer igång lite efter lunch. Det tar bara två timmar till att kopiera över filerna… (så därför har jag tid att blogga om det)

Men som sagt, mina fina planer om att vara extern konsult hela förmiddagen gick ju lite i stöpet.

Det visar ganska exakt vad det här egenligen handlar om och vad det är för vittnesbörd som vi här nere får ta del av nästan dagligen. Ok, det här kanske var lite väl spektakulärt med det är inte helt ovanligt.

Och tack till alla som är med och stöder arbetet på olika sätt och på det sättet hjälper till att göra sådant här möjligt.