Archive for the Category »Inför resan «

Nu är vi på Cypern!

Denna bloggpost publiserades ursprungligen av Magdalena på www.anderas.com/privat. I vanliga fall kommer vi inte att dubbelpublicera utan denna blogg kommer att handla mer om arbetet och livet på cypern medans den andra är lite mer privat. Just nu har vi dock en hel del och ta tag i så därför har vi inte hunnit med att  blogga här… Men vi har kommit fram och mår bra.


I fredags tog vi bilen upp till Uppsala där vi bodde i gästrummet som tillhör Emilie och Filips lägenhet. Under lördagen hittade vi på roliga saker som att åka till Nickis äventyrshus och leka. Hjalmar var glad åt att få titta på sina spralliga kusiner och ville gärna leka med dem. På lördagskvällen var hela familjen Anderås samlad för att ta farväl av oss och be för oss. Efter det packade vi det sista och det slutade med att Linus, Andreas och jag hade två handbagage var och Viktor ett.

I söndags morse steg vi upp kl 4.30 för att bli skjutsade till Arlanda och avvinkade av barnens farmor och farfar och faster Emilie och Filip. Vi fick med oss 20 kg extra vikt på flyget och en dubbelvagn och en bilbarnstol istället för en sulky som man får ta med om man reser med spädbarn. Vi flög till Wien där vi snabbt kom med flyget till Larnaca. Evelin sov en timme på båda flygen och klarade resan jättebra. Det gjorde Viktor också men han somnade först precis när planet hade landat i Larnaca bara för att bli väckt direkt.

Vi blev hämtade av Anne och Niclas för färd mot Limmassol och gästhuset där vi ska bo i två veckor. I det här huset är man bortskämd med en stor fin pool och den såg vi till att utnyttja direkt.

Linus har börjat jobba medan jag, Andreas och barnen tar lite tid till att acklimatisera oss och vänja oss vid allt nytt.

Nu börjat det kännas

Idag packade jag ihop min kontorsplats i Sävsjö och helt plötsligt kändes det att det här är ju på riktigt och det var nästan så man blev lite nervös…

Konstigt. Tycker att den känslan borde ha infunnit sig antingen när vi packade ihop och flyttade ut ur huset, eller när vi stängde de flesta av väskorna eller när vi hade vår avskedsgudstjänst i kyrkan i söndags, men icke. Men däremot när man packar ner sin dockningsstation, sina skärmar och tebryggaren. Då fattar hjärnan att det är något på gång. Man kanske är en datanörd i alla fall…?

Och i morgon bär det av för att göra samma procedur i Stockholm. Vi får väl se hur det känns då.

297 timmar kvar

Mindre än två veckor kvar och vi har kunnat bocka av det mesta från vår att-göra-lista.
  • fyra veckors semester
  • möten i Skärstad och Härnösand
  • två lovsångspass i Höglandskyrkan
  • målande av 42 fönster (det blev ”bara” 33)
  • Emilies bröllop
  • den romantiska överraskning som Linus planerat för Magdalena

Så kvar är bara

  • 7 arbetsdagar för Linus
  • Emelis bröllop
  • packa klart ett gäng resväskor

Ja, det börjar så smått att pirra så där skönt i magen.

Och så här blir man buren i praktiken

Photo 1 - Aston Villa's Emile Heskey is carried after being injured d... AFP/Getty ImagesEtt av de stora bekymren vi haft är att fönstren på vårt hus verkligen behövde målas denna sommar för att inte skadas. Vi har försökt invänta målarvädret som inte vill komma när vi inte har varit bortresta. Igår var sista möjliga målardag innan semestern tar slut då vi i alla fall skulle ta de värsta fönstern.

Och så fick vi kvällen innan ett samtal från min far som lät ungefär så här:
- Hej, skulle du vilja ha hjälp med att måla era fönster?
- Öh, jo, men har inte ni ett eget hus att bygga klart och ett helt bröllop att fixa med eftersom Emilie (min syster) gifter sig på lördag?
- Ja, visserligen, men vi satt här och tyckte att vi nog skulle hinna med det också.

Så igår fick jag hjälp av 4 personer extra vilket resulterade i att vi hann med att skrapa, impregnera och grundmåla alla 33 fönstren.

Och nu kan man ju välja om man vill se det som om det bara var min familj som var väldigt schysta eller om det var Gud som skickade dem . Jag väljer nog båda alternativen.

Så tack pappa, mamma, Emil och Eva för er hjälp. Jag till och med fällde en tår av tacksamhet i bilen hem (och det är ju inte så vanligt när det gäller mig…)
Och tack Gud för att du har gett mig en sådan familj.

Och tack Palmbergs för att ni är lite för förstående hyresgäster för ert eget bästa.  Bättre hyresgäster än er kan man faktiskt inte ha.

Snart kommer två barn till att få titeln missionärsbarn

image Förra veckan var jag och besökte MBT (MissionärsBarnsTräffen) där några barndomsvänner höll till som ledare. Och det är verkligen något magiskt som händer när missionärsbarn kommer tillsammans. Alla har så helt unika upplevelser som man inte delar med någon annan, och det är just det som förenar och gör att man känner sig som familjemedlem direkt. Det var en helskön stämning och jag påmindes om att det faktiskt missionärsbarn som verkligen klarar av att släppa loss och rocka på riktigt. Kvällsmötet började med att alla dansade fridans ifrån sitt “hemland” till skönt gung ifrån lovsångsteamet. Säg mig det tonårsgäng som vågar göra det…

Third Culture Kids: The Experience of Growing Up Among WorldsMen riktigt så sockersött är det inte för alla och som tur är så finns det numera folk som forskar på oss som vuxit upp i olika kulturer och en av de böckerna som skrivits är Third Culture Kids.

Låt er inte avskräckas av att den är på engelska, den är väldigt enkelt skriven. Den är otroligt praktisk och som missionärsbarn slås man mer än en gång av hur de lyckas beskriva så exakt hur man känner. Man får många bra svar på varför man reagerar som man gör i olika situationer. Om du också är missionärsbarn – läs den så får du se.

För blivande missionärer med barn tycker jag också absolut att den är ett måste i bokhyllan. Jag och Magdalena har tillsammans läst kapitlen som handlar om hur man gör en utresa så bra som möjligt för sina barn. Även om man inte följer alla råd exakt till punkt och prickar så känns det skönt att kunna luta sig mot lite mer fast grund än bara allmänt tyckande och gissande.

Ps. Google låter dig läsa de första 100 sidorna gratis…

Avundsjuk

image I förmiddags fick jag helt plötsligt en känsla av avundsjuka som kom så oväntat att den helt överraskade mig själv. Det var familjen Colléns som skrev i sin blogg om att de nu inom några få dagar sätter sig på flyget ner till Cypern. Åh vad jag gärna skulle vilja byta med dem. Men samtidigt så vet jag ju att det bara dröjer sex veckor innan vi kommer att kliva på ett plan med samma destination.

Och innan dess ska vi försöka hinna med:

  • fyra veckors semester
  • möten i Skärstad och Härnösand
  • två lovsångspass i Höglandskyrkan
  • målande av 42 fönster (vi måste ha huset med flest fönster per kvadratmeter i hela världen)
  • emilie och emelis bröllop (Obs. de gifter sig med olika karlar)
  • den romantiska överraskning som Linus planerat för Magdalena
  • packa klart ett gäng resväskor

Så det kanske är bra att vi ändå har sex veckor kvar att göra allt det där på…

Vet du hur mycket två adventsstjärnor väger?

image…477 gram. Och den trådlösa routern 406 gram. Och Bamsepusslet 330 gram.

Hur vet vi det? Jo, just nu så håller vi på och väger hela vårt hem.

Liter nördigt, men ska man försöka få in det viktigaste på 70 kilo och är en lite halvgalen programmerare så löser man givetvis problemet med hjälp av datorn. Därför har vi likt projektledare för bergsbestigningar skapat ett alldeles för avancerat Excelark där vi för in allt som vi vill ha med och hur mycket det väger. Sedan kan vi avgöra om det ska med i våra väskor eller om våra föräldrar ska ta med det vid sina första besök. Just nu ligger svärföräldrarnas väska, med bland annat barnkläder som barnen kommer att växa in i under vintern, på 9,1 kg. Givetvis är det inklusive väskans vikt på 2156 gram.