Jag stod vid diskbänken och tänkte att det blev en dålig start på veckan med förkylningen och att jag inte orkade riktigt. Så sa jag bara till Gud att nu får du ta hand om den här veckan. En stund senare var det dags för kvällsmat och det gick bra utan några större protester från Evelins sida. Sen fick Viktor och Evelin gå upp och städa sitt rum innan det var dags för ett bad. De satte inte igång direkt men efter några påminnelser plockade de upp och sorterade alla leksaker och ställde i ordning möbler. Det blev riktigt fint och de var nöjda med vad de åstadkommit. Sen fick alla tre bada och till mig förvåning höll de sams och det blev inte för vild lek utan Josef trivdes också. När jag sen la dem gick det rätt så snabbt och smidigt. Efter den gnälliga och skrikiga eftermiddagen kändes det som ett mirakel att få en lugn kväll tillsammans med dem. Tack Gud!

I går morse vaknade jag kl. 5 av att Josef skrek inifrån gästrummet där han sover sen en tid tillbaka. Både han och jag sover bättre men det brukar bli tidiga morgnar. När jag skulle plocka upp honom ur sängen upptäckte jag att jag stod med tofflorna i rätt mycket vatten. Min första sömniga tanke var att hans blöja hade läckt men sekunden senare fattade jag att det var elementet som läckte. Vi har haft problem med lite läckage innan när vi stängt av och på det beroende på om nån bor i rummet eller inte. Nu var det inte lite vatten utan mer en sjö. Som tur är är det cementgolv med klinkers och det är inte särskilt plant så vattnet hade inte nått alla möbler och inte hittat ut ur rummet. Jag satte en balja under elementet som vi fick tömma en gång i halvtimmen och stängde av värmen på hela övervåningen eftersom den snart skulle gå på. Efter lite krångel med att få tag på hyresvärd och rörmokare och samtidigt göra de vanliga morgonbestyren och skjutsa barnen till förskolan gick det så bra att rörmokaren kom strax efter kl. 8 och fick stopp på vattenflödet. Också det ett under!

Vår au pair Emilia måste också räknas till ett av de mirakel som Gud har sänt till oss. På eget initiativ går hon upp tidigt och gör frukost och hjälper till extra med allt möjligt när Linus är borta utöver det som är hennes uppgifter i hemmet: att vara hemma med Josef en del förmiddagar och med de stora några eftermiddagar. Hon är villig att hjälpa till med matlagning, städning och tvätt och det är lätt att kommunicera om allt. Hon brukar se till att göra nåt bra och kul av sin lediga tid men nu har jag nästan fått säga till henne att ta en vilostund eller gå på en promenad så hon slipper ifrån barnen eftersom det blir extra intensivt och lite annorlunda arbetstider när Linus är borta. Det är verkligen en välsignelse att ha henne i huset och så har vi väldigt roligt ihop!

Det finns mycket att vara tacksam för. Vad är du tacksam för?

Jag har skrivit en lista med 30 namn på vänner i Sverige och regionen som jag vill be för. Varje dag hör jag av mig till den som står på tur. I morgon den 5:e tänker jag be för min svägerska. Jag frågar vad han eller hon vill att jag ska be för via sms, mail, facebook, skype, eller telefon beroende på vilket sätt det är lättast att nå den personen på. När jag fått reda på vad jag ska be för svarar jag med att skriva ned bönen och skicka tillbaka. På så sätt får den som jag ber för också höra vad jag ber. Sedan bär jag med mig bönen under dagen och tar ibland extra tid för att be.

Det händer ganska ofta att den jag ber för frågar om jag har något böneämne och förutom personliga böneämnen finns mycket att hjälpa till att be för när det gäller vårt arbete. Under tiden här på Cypern har jag blivit allt mer tacksam över varje bön som bes för oss och för våra medarbetare ute i regionen. Vänner, släktingar och många människor i våra understödjande församlingar ber för oss dagligen. Vi är så tacksamma!

Här hemma har det gått bra fast det har varit si och så med sömnen. Jag tror att jag skrivit tidigare om att Viktor haft det jobbigt på sin engelska förskola och att det till stor del beror på språket. Engelskan kommer allt mer men fortfarande blir det svenska om han har mycket att berätta, t ex på söndagsskolan. Den senaste tiden har vi sett en förändring i hur han tacklar situationen och den här veckan har det gått jättebra. Det är vi så tacksamma för!

Under våra 9 månader här på Cypern har vi ganska ofta hamnat i situationer som inte vi kan lösa. Enda lösningen har helt enkelt varit att be Gud ta hand om situationen och vi har allt oftare avslutat dagen med några böner tillsammans. Vi har fått så många bönesvar och verkligen känt hur vi har vilat i Guds hand. Tänk att det är så enkelt.

Jag har också funderat på varför det känns som om det är lättare att räkna med Gud här ute på missionsfältet än hemma i Sverige. Vi ser inte ut att behöva honom på samma sätt där. Vi ordnar själva allt vi behöver istället för att be Gud om hjälp. Behöver man bli missionär för att kunna släppa kontrollen eller går det ändå? I Sverige önskade man och försökte ge Gud kontrollen men här har det gått helt automatiskt. Hör det ihop med att vi har valt ett liv där vi så tydligt ger upp lite av vårt eget för att göra något för honom? Hur kan vi leva samma slags liv i Sverige? Förhoppningsvis formar den här tiden oss till att en dag ha blivit riktiga bönemänniskor som många äldre är.

Försäkringskassan tog 3,5 månader på sig att behandla våra papper och sedan får vi 20 dagar på oss att komma in med kompletteringar… hrmmm…

Men till något lite mer positivt så kan vi nu meddela att ni inte längre behöver be för underhållet. Nu verkar det faktiskt som om det löst sig. skönt!

Ett utav våra böneämnen under den senaste månaden har varit att få en ny hyresgäst, eftersom de vi har idag inte kan vara kvar längre än till årsskiftet. Dock har det legat så långt in i framtiden (enligt oss i alla fall) att vi inte har hunnit oroa oss så mycket för det än. Och då helt plötsligt, när vi sitter i bilen på väg mot sommarstugesemestern, så ringer en man som vi känner och som har hört att huset kommer att bli ledigt. Tre timmar senare har han och hans familj fått en rundtur av de som nu bor i huset och bestämt sig för att ta det. Själva sitter vi halvt chockade med mobilen i handen och funderar på hur det gick till när Gud gav oss bönesvar innan vi ens hunnit börja be för det.