Josef följde med oss medan Viktor och Evelin var hemma med mina föräldrar som är här på semester. Det är tur att Josef älskar människor för han har vandrat från famn till famn och trots den ständiga trötthet som följer på att möta så många människor har han för det mesta varit nöjd.

Här hemma har det gått bra fast det har varit si och så med sömnen. Jag tror att jag skrivit tidigare om att Viktor haft det jobbigt på sin engelska förskola och att det till stor del beror på språket. Engelskan kommer allt mer men fortfarande blir det svenska om han har mycket att berätta, t ex på söndagsskolan. Den senaste tiden har vi sett en förändring i hur han tacklar situationen och den här veckan har det gått jättebra. Det är vi så tacksamma för!

Viktor fick en ny fröken efter påsk och efter ett tag började han uppföra sig dåligt men nu har vi och fröken hjälpts åt att vända situationen och det har blivit mycket bättre. Han blir ofta lite för trött de sista timmarna på dagen då de dessutom har längre undervisningspass. Därför hämtar vi honom kl 11 istället för kl 13. Jobbar man förmiddag blir det alltså väldigt korta arbetsdagar, bara tre timmar och en del av tiden går åt till morgonsamling och fika.

När Linus var i Egypten och Viktor hade det som jobbigast i förskolan jobbade jag nästan bara förmiddagar så att jag kunde lämna och hämta honom. Förra veckan var riktigt kul med besök av två tonårstjejer från Sävsjö och det blev så att jag inte jobbade mer än två förmiddagar. Den här veckan har det också blivit två korta dagar men som tur är en heldag igår. Hoppas nu att vi blir friska tills imorgon!

Nu är det en månad kvar innan vi åker till Sverige och jag hoppas att jag hinner jobba lite mer under den här tiden. Vi kommer fortsätta jobba så mycket vi hinner under de 2,5 månaderna vi är i Sverige. Det är inte så lätt att uppskatta hur mycket vi kommer få gjort så det vore skönt att få avsluta bland annat de tre hemsidor vi jobbar med nu. Linus och Andreas jobbar också på att se till att alla program ända till september är överförda till kortvågssändaren.

Eftersom vi alla tre; Andreas, Linus och jag, har jobbat mer än de 50% som vi har lovat, under hela våren, behöver jag inte känna mig så stressad över all förlorad arbetstid de senaste veckorna. Det är bara för att det är så spännande och roligt det vi gör, som jag känner mig lite frustrerad.

Bortsett från detta så rullar vardagen på precis som vanligt. Två av oss åker till kontoret på morgonen samtidigt som Viktor får skjuts till förskolan. Den tredje stannar hemma med Evelin. På eftermiddagen är det nån annan som stannar hemma med båda barnen. Nu när det börjar bli badvarmt här kommer nog barnen ägna de flesta eftermiddagarna på stranden. Vi har doppat oss en gång och hoppas på fler dopp i påsk då det ser ut att bli 26 grader.

Om några veckor åker jag och Linus till Egypten för att träffa flera olika ungdomsgrupper. Det blir första gången jag får tillfälle att ge mig ut på “fältet” och uppleva det vi arbetar med på riktigt. Spännande!

Det var ett tag sen han träffade andra barn än Evelin regelbundet och han vet inte riktigt hur han ska göra för att börja leka med andra barn. Vi misstänkte att han skulle göra så på förskolan också och de första dagarna var han lite för busig vid några tillfällen. I bilen hem har han pratat om att man inte ska bråka och vara elak. I torsdags och fredags skötte han sig mycket bättre. Tänk att det kunde gå så snabbt att komma till rätta med detta!

Eftermiddagarna när båda barnen är hemma har varit mycket lugnare och Viktor har längtat efter att Evelin ska vakna när hon sover middag. Han har varit mycket snällare mot henne och de bråkar mindre. Evelin är också väldigt nöjd med att vara ensam med nån av oss på förmiddagarna. Hon sitter ofta länge och pysslar med något. Vi har tid att leka och det blir inte stressigt att laga mat eller t ex baka.

Det känns verkligen som ett bönesvar att det har gått så bra den här första veckan och att det har blivit en så positiv förändring för båda barnen.

Det här är Viktor och just denna veckan får ni gärna be lite extra för honom (och hans föräldrar).

Viktor har precis fyllt tre år vilket gör att han nu kan börja på förskola och i morgon (måndag) blir första skoldagen. Eftersom vi har en au pair har Viktor och Evelin varit hemma hela dagarna. Under det första halvåret här har de knappt träffat andra barn mer än i kyrkan. Vi känner att det är dags för en annan typ av stimulans och umgänge med andra barn för Viktor. Han är redo för förskola helt enkelt. Vi har kommit i kontakt med några andra föräldralediga mammor som Magdalena och Evelin ska försöka träffa regelbundet under våren. Det känns som en bra lösning för Evelin som får fortsätta vara hemma med oss.

Viktor kommer att börja på en kristen brittisk privatskola som vi tycker verkar riktigt bra och där andra barn till missionärer går. Han kommer gå förmiddagar alla dar i veckan och ha med sig egen matsäck med smörgås, frukt, juice och vattenflaska. Skolmat serveras inte alls.

I fredags var vi och hälsade på och fick träffa klassen och läraren. Viktor är väldigt ivrig att få börja men har är också väldigt fundersam kring hur det ska gå när ingen pratar svenska och mamma och pappa inte är där. Det sista är väl något som även gör föräldrarna lite nervösa. Inskolningssystemet är lite annorlunda här, i princip lämnar man bara barnen vid dörren och går, och vi har fått förklarat för oss av andra föräldrar att det är fullt normalt att barnen gråter de första veckorna…

Så skriv gärna ut bloggposten, sätt den på kylskåpet och skicka upp några extra böner varje gång ni tar fram frukosten, för det lär vi behöva denna vecka.

Be gärna också för att det ska lösa sig med finansieringen. Eftersom Pingströrelsens skolkassa inte bidrar till skolavgift för barn i förskoleåldern så har vi nu snälla föräldrar som skjuter till de extra pengarna som behövs. Men det vore bra om det på sikt kunde lösa sig på annat sätt.

I fredags tog vi bilen upp till Uppsala där vi bodde i gästrummet som tillhör Emilie och Filips lägenhet. Under lördagen hittade vi på roliga saker som att åka till Nickis äventyrshus och leka. Hjalmar var glad åt att få titta på sina spralliga kusiner och ville gärna leka med dem. På lördagskvällen var hela familjen Anderås samlad för att ta farväl av oss och be för oss. Efter det packade vi det sista och det slutade med att Linus, Andreas och jag hade två handbagage var och Viktor ett.

I söndags morse steg vi upp kl 4.30 för att bli skjutsade till Arlanda och avvinkade av barnens farmor och farfar och faster Emilie och Filip. Vi fick med oss 20 kg extra vikt på flyget och en dubbelvagn och en bilbarnstol istället för en sulky som man får ta med om man reser med spädbarn. Vi flög till Wien där vi snabbt kom med flyget till Larnaca. Evelin sov en timme på båda flygen och klarade resan jättebra. Det gjorde Viktor också men han somnade först precis när planet hade landat i Larnaca bara för att bli väckt direkt.

Vi blev hämtade av Anne och Niclas för färd mot Limmassol och gästhuset där vi ska bo i två veckor. I det här huset är man bortskämd med en stor fin pool och den såg vi till att utnyttja direkt.

Linus har börjat jobba medan jag, Andreas och barnen tar lite tid till att acklimatisera oss och vänja oss vid allt nytt.

Men riktigt så sockersött är det inte för alla och som tur är så finns det numera folk som forskar på oss som vuxit upp i olika kulturer och en av de böckerna som skrivits är Third Culture Kids.

Låt er inte avskräckas av att den är på engelska, den är väldigt enkelt skriven. Den är otroligt praktisk och som missionärsbarn slås man mer än en gång av hur de lyckas beskriva så exakt hur man känner. Man får många bra svar på varför man reagerar som man gör i olika situationer. Om du också är missionärsbarn – läs den så får du se.

För blivande missionärer med barn tycker jag också absolut att den är ett måste i bokhyllan. Jag och Magdalena har tillsammans läst kapitlen som handlar om hur man gör en utresa så bra som möjligt för sina barn. Även om man inte följer alla råd exakt till punkt och prickar så känns det skönt att kunna luta sig mot lite mer fast grund än bara allmänt tyckande och gissande.

Ps. Google låter dig läsa de första 100 sidorna gratis…

Linus skruvade ihop några plankor som vi ställde upp oss bakom. Det är ganska svårt att få två barn att se glada ut på kort samtidigt, speciellt när en av dem vill att pappa ska skruva isär plankan så att han kan leka med den. Till slut blev det i alla fall ett bra foto på varje barn som blev till ett kort efter lite photoshopande!