Med bara en dag kvar till julafton börjar känslan av förväntan smyga sig på mig. Julafton är alltid speciell och i år är det vi själva som utformar den. Det känns väldigt kul och vi tror att det kommer bli en riktigt mysig dag för Viktor och Evelin.
Förra veckan åkte Andreas till Sverige för en månads “semester” och de flesta på kontoret har också gett sig av. Förra veckan var en intensiv vecka med julfester, möten och en hel del sista minuten-grejer som skulle fixas. Nu har det blivit betydligt lugnare och julfriden har tid att infinna sig.
Största minnet från den här månaden är nog de kalla veckor som förflöt innan vi fick värme i huset. Det var delvis vårt eget fel att det tog lite tid att få olja till huset men vi kan nog skylla lite på en viss mellan östern-mentalitet som ibland lovar mer än vad som är möjligt att hålla. När pannan väl hade olja visade det sig att brännaren gått sönder på grund av en översvämning i pannrummet i somras. När vi ringde hyresvärden fick vi känna på det cypriotiska sättet att ta tag i problem. Rörmockaren som bor tvärs över lekplatsen bakom vårt hus var här inom en kvart mitt på en lördag. Han beställde nya delar direkt på måndagsmorgonen och på kvällen var han här och bytte dessa delar. Eftersom pannan ändå inte funkade blev det en ny brännare dagen efter och nu funkar det bra. Nu är det inte längre 15 grader inne och 17 ute som det var ett tag.
Nu när vi inte fryser inne kan vi njuta av värmen ute. Det verkar vara lite varmare än vanligt så här års men i januari och februari ska det blir kallare. Inte som i Sverige dock! Vi gläds med er över snön men är nöjda här. Om det kommer nån snö i bergen framöver ska vi givetvis försöka ta oss upp dit för barnens skull!
När det gäller arbetet har vi Linus skaffat nya datorer till ungdomsprojektet som vi har berättat om och han är nu i full fart med att installera drivrutiner och annat för att få dem att funka som han vill. Jag jobbar på som förut med bland annat kortvågsradion och ska nu sätta igång med att göra nya hemsidor för det nya projektet och för redan existerande webbradiostationer.
Här är julkortet som vi skickat ut från kontoret till våra samarbetspartners. Linus och jag syns knappt och barnen än mindre, men vi kanske lyckas få till ett familjekort imorgon.
Det är väl så man brukar säga? Nu var det ju ett tag sen det nya året och det nya årtiondet började men det är fortfarande tid att blicka framåt, göra upp planer och drömma. Nyår brukar passera förbi ganska obemärkt för min del, men i år känns det annorlunda. Det är verkligen fantastiskt att få vara missionär, att dagligen få arbeta med något som känns så meningsfullt. Att få göra det man gillar och att det hjälper så mycket. 
Linus har just redigerat klart headern för hemsidan så att det nu är vi och ingen annan som är längst upp på sidan. 
