Anderås på Cypern

I tisdagens Dagen fanns en artikel om min bror Andreas som är vår au pair det här året. Läs artikeln på dagen.se.

Till hösten fortsätter Andreas sina studier till förskollärare och vi behöver nån annan som kan ta hand om vår barn. Vi har också en massa trevliga arbetsuppgifter till dig som vill vara volontär hos oss på kontoret.

Hör av dig till magdalena@anderas.se om du är intresserad eller vet nån som skulle kunna vara det.

Du som inte får Ibras tidning direkt hem i brevlådan kan beställa den via Ibras hemsida, där några av artiklarna också finns utlagda.

Viktor har påsklov i två veckor och snart är det ju påsk. Då är vi lediga precis som de flesta hemma i Sverige. Här har vi ledigt också på torsdagen eftersom det är Cyperns nationaldag.

Bortsett från detta så rullar vardagen på precis som vanligt. Två av oss åker till kontoret på morgonen samtidigt som Viktor får skjuts till förskolan. Den tredje stannar hemma med Evelin. På eftermiddagen är det nån annan som stannar hemma med båda barnen. Nu när det börjar bli badvarmt här kommer nog barnen ägna de flesta eftermiddagarna på stranden. Vi har doppat oss en gång och hoppas på fler dopp i påsk då det ser ut att bli 26 grader.

Om några veckor åker jag och Linus till Egypten för att träffa flera olika ungdomsgrupper. Det blir första gången jag får tillfälle att ge mig ut på “fältet” och uppleva det vi arbetar med på riktigt. Spännande!

Viktors första vecka på förskolan har gått över förväntan. Inga tårar, rejäla kramar vid lämning men sen bara nyfikenhet och iver. Efter andra dagen sa han att han inte behövde komma tillbaka mer men när vi pratade lite mer om det var det ok. Nästa morgon var han ivrig att få sätta på sig ryggsäcken långt innan det var dags att sätta sig i bilen.

Det var ett tag sen han träffade andra barn än Evelin regelbundet och han vet inte riktigt hur han ska göra för att börja leka med andra barn. Vi misstänkte att han skulle göra så på förskolan också och de första dagarna var han lite för busig vid några tillfällen. I bilen hem har han pratat om att man inte ska bråka och vara elak. I torsdags och fredags skötte han sig mycket bättre. Tänk att det kunde gå så snabbt att komma till rätta med detta!

Eftermiddagarna när båda barnen är hemma har varit mycket lugnare och Viktor har längtat efter att Evelin ska vakna när hon sover middag. Han har varit mycket snällare mot henne och de bråkar mindre. Evelin är också väldigt nöjd med att vara ensam med nån av oss på förmiddagarna. Hon sitter ofta länge och pysslar med något. Vi har tid att leka och det blir inte stressigt att laga mat eller t ex baka.

Det känns verkligen som ett bönesvar att det har gått så bra den här första veckan och att det har blivit en så positiv förändring för båda barnen.

Det är väl så man brukar säga? Nu var det ju ett tag sen det nya året och det nya årtiondet började men det är fortfarande tid att blicka framåt, göra upp planer och drömma. Nyår brukar passera förbi ganska obemärkt för min del, men i år känns det annorlunda. Det är verkligen fantastiskt att få vara missionär, att dagligen få arbeta med något som känns så meningsfullt. Att få göra det man gillar och att det hjälper så mycket.

Vi ser fram emot ett spännande år, inte minst med tanke på den nya ungdomssatsningen som vi arbetar med. Helst skulle vi vilja presentera en färdig webbradio med många lyssnare som berättar om hur de får sina liv förvandlade, men det är en del jobb som måste göras först. Så ni får ha tålamod, precis som vi övar oss på.

Med bara en dag kvar till julafton börjar känslan av förväntan smyga sig på mig. Julafton är alltid speciell och i år är det vi själva som utformar den. Det känns väldigt kul och vi tror att det kommer bli en riktigt mysig dag för Viktor och Evelin.

Förra veckan åkte Andreas till Sverige för en månads “semester” och de flesta på kontoret har också gett sig av. Förra veckan var en intensiv vecka med julfester, möten och en hel del sista minuten-grejer som skulle fixas. Nu har det blivit betydligt lugnare och julfriden har tid att infinna sig.

Största minnet från den här månaden är nog de kalla veckor som förflöt innan vi fick värme i huset. Det var delvis vårt eget fel att det tog lite tid att få olja till huset men vi kan nog skylla lite på en viss mellan östern-mentalitet som ibland lovar mer än vad som är möjligt att hålla. När pannan väl hade olja visade det sig att brännaren gått sönder på grund av en översvämning i pannrummet i somras. När vi ringde hyresvärden fick vi känna på det cypriotiska sättet att ta tag i problem. Rörmockaren som bor tvärs över lekplatsen bakom vårt hus var här inom en kvart mitt på en lördag. Han beställde nya delar direkt på måndagsmorgonen och på kvällen var han här och bytte dessa delar. Eftersom pannan ändå inte funkade blev det en ny brännare dagen efter och nu funkar det bra. Nu är det inte längre 15 grader inne och 17 ute som det var ett tag.

Nu när vi inte fryser inne kan vi njuta av värmen ute. Det verkar vara lite varmare än vanligt så här års men i januari och februari ska det blir kallare. Inte som i Sverige dock! Vi gläds med er över snön men är nöjda här. Om det kommer nån snö i bergen framöver ska vi givetvis försöka ta oss upp dit för barnens skull!

När det gäller arbetet har vi Linus skaffat nya datorer till ungdomsprojektet som vi har berättat om och han är nu i full fart med att installera drivrutiner och annat för att få dem att funka som han vill. Jag jobbar på som förut med bland annat kortvågsradion och ska nu sätta igång med att göra nya hemsidor för det nya projektet och för redan existerande webbradiostationer.

Här är julkortet som vi skickat ut från kontoret till våra samarbetspartners. Linus och jag syns knappt och barnen än mindre, men vi kanske lyckas få till ett familjekort imorgon.