Anderås på Cypern

Jag är tillbaka efter en vecka i detta fantastiska land och återigen så är det landets kristna ungdomar som gör störst intryck på mig. Förra resan så fick vi höra om hur en ungdomskonferens gick ihop ekonomiskt genom att deltagarna kommer fram och lägger sina smycken och mobiltelefoner i offerboxen. När gjorde en svensk ungdom det senast, när gjorde jag det senast?

Och denna veckan fick jag vara med några av våra unga radioproducenter i en utbildning i församlingsplantering. Det var Paul Watson som körde hårt med oss. Tiderna blev lite galna eftersom vi västerlänningar vill komma igång tidigt och egy*tierna gärna jobbar sent. Så dagarna började vid 9 och slutade inte förrän 22.30, men oj vad bra det var.

Paul kommer från en organisation som har börjat med ett fantastiskt församlingsplanteringskoncept (fast de själva skulle aldrig använda ordet församling) som har fått se minst 4 miljoner döpta de senaste åren. Lite svårt att så här försöka sammanfatta 40 timmars undervisning i en bloggpost men det är så genialiskt enkelt att jag grämer mig över att jag inte kom på det själv när jag gick på universitetet för det hade mina klasskamrater behövt. Men be mig gärna berätta när jag stöter på er hemma i Sverige i sommar så berättar jag mer. Huvudpoängen går ut på att man sitter och studerar bibeln tillsammans istället för att predika, undervisa eller argumentera, men som sagt, jag tar det gärna över en burk cola i sommar. (Vi kommer att vara i Sverige från mitten på juni till slutet av augusti.)

Utmaningen för oss nu är att ta detta till Mellanö*tern där säkerhetssituationen gör att vi inte kan göra detta öppet utan får göra det via datorerna. Jag är säker på att det går men det kommer att krävas hårt jobb. Och det hårda jobbet ligger inte på mig utan på mina egy*tiska vänner och jag är väldigt hoppfull. Det är inte varje gång man får se ögon som tindrar när man pratar om att plantera församlingar men det fick jag se den här gången. Och jag är otroligt tacksam för att jag får vara med på resan. Otroligt tacksam.

Be för den generation som Gud nu reser upp i Egy*ten, de behöver det.

Igår avslutade jag en veckas resande i Egypten och fick äntligen komma tillbaka och se mina barn. Jag kom tyvärr efter det att de har somnat men jag gick in och titta lite på dem i alla fall…

Ett av mina uppdrag var att försöka hitta ungdomar till vårt nya mediaprojekt. Att lösa den tekniska biten är sällan omöjligt men om man saknar människor som kan fylla tekniken med mening så kvittar det hur snygga de tekniska lösningarna är. Därför har jag varit lite halvt nervös inför att vi kanske inte hittar rätt människor nu när allt annat börjar att falla på plats. Men som vanligt så har Gud gått före (man tycker att man borde ha lärt sig vid det här laget).

Häromdagen träffade jag t ex en ungdomsgrupp från en av de kyrkor som vi tidigare haft en hel del samarbete med. När jag pressenterade vår idé om en ungdomsradiokanal så kunde de kontra med att berätta att de redan låtit tjugofem ungdomar gå en niodagarsutbildning i webbradioproduktion, utan att riktigt ha något mål för vad det skulle användas till. Här skulle man kunna kasta in en massa kristna klyschor men erkänn att det är ganska coolt.

Så nu ska vi bara se till att få igång alla datorer, ljudkort, webbforum, hemsidor och chattprogram. Sen är det bara att köra…

Sitter just nu på ett hotellrum i centrala Kairo och lyssnar på böneutroparen som tycks ha en klocka som går fem minuter för tidigt… För mig som blivit såld på mellanöstern är det fantastiskt att befinna sig mitt i pulsen. Något form av organiserat kaos som inte är helt olikt det Sydamerika där jag växte upp i så jag känner mig mer än hemma.

Jobbet de här dagarna går ut på att utvärdera ett tre år gamalt radioprojekt som vi och en engelsk radioorganisation är med driver. Innan resan var jag lite bekymrad eftersom de senaste lyssnarrapporterna inte varit så bra som vi hade hoppats på, men de har verkligen ryckt upp sig de senaste månaderna och igår träffade jag hela teamet och det var fantastiskt roligt att se den entusiasm inför arbetet som de har.

Magdalena och jag har lovat hjälpa till att ordna nu layout och nya funktioner till hemsidan så det kommer att bli vad vi huvudsakligen kommer att ägna de kommande månaderna åt, och idéer saknas då inte. Igår när jag satt och brainstormade ihop med teamet fick vi till slut dra streck i debatten eftersom vi då hade drivor av anteckningar. Vi får väl se om vi lyckas realisera allt men hellre för mycket idéer än för få.

Tyvärr kan vi inte här berätta exakt vilken hemsida det gäller eftersom vi inte vill att Google ska hjälpa fel människor att koppla ihop denna radiokanal med oss. Men om ni skickar ett mail där ni skriver lite vilka ni är så ger vi gärna ut adressen till er som vill vara med och följa utvecklingsarbetet live.

Vilken skyddad värld man lever i. En låtsasvärld men låtsasproblem och så ibland kommer det någon ifrån den riktiga världen och berättar hur verkligen ser ut. Idag var en sådan dag.

Vi fick besök av en av dem som vi samarbetar med i Sudan. Ett land med stora inre oroligheter och som kanske kommer att delas om några år om inte konflikterna löses på något sätt. Kristna som ber om ett enat land och är ivriga att göra vad de kan för att försonas så att Sudan kan förbli en nation.

Ett land med nära 115 olika folkgrupper med egna språk som inte har fått höra evangeliet än. Kristna som riskerar fängelse och ibland även sina liv för att utöva sin tro, sanna hjältar som i den situationen offrar allt för vad de tror på.

Det är den verkliga världen, långt borta ifrån den skyddade bubbla som vi lever i.

Ja, det är en ära och ett sant privilegium att få jobba tillsammans med dessa människor.