Mitt svar:Skaparen är upphovet till alla naturlagar och för övrigt går det att bevisa Hans existens (se bevis i högermenyn på min blogg : bloganders.blogspot.com).
Medan vi nu har bevisat en Skapare kvarstår den viktiga frågan om vilken religion som är rätt, om det finns en religion som är rätt. Bevisligen har många människor religiösa upplevelser. Frågan är huruvida alla religiösa upplevelser också indikerar en kommunikation med universums Skapare.

Många efterföljare till alla religioner svarar att de religiösa upplevelser som efterföljare av de andra religionerna förnimmer bara är hjärnkonstruktioner och inte är indikatorer på en kommunikation med Skaparen. Eller kan det vara så att alla religioner har sitt ursprung från Skaparen; vilket skulle innebära att motsägelserna och konflikterna sinsemellan religionerna reflekterar en inneboende och inre kognitiv dissonans och dysfunktion inuti en självmotsägande Skapare? Denna fråga är besvarad på hemsidan http://www.netzarim.co.il – läs sidan ”Christians”.

Det logiska resonemanget (se ovanstående sida) implicerar att Torahn innehåller Skaparens instruktioner och att Skaparen vill att alla människor ska följa Hans instruktioner i Torahn.

Mvh Anders Branderud

- Att Gud skapade universum bara för att vi inte vet hur allting började? Detta är ett felaktigt resonemang på många sätt eftersom vi inte vet OM allting började. Tid är relativ och vår uppfattning om naturlagar är ofullständig. Universum kanske alltid har funnits. Vår hjärna kanske inte har kapacitet att förstå, kanske därför skapar den istället tro på en högre makt för att fylla ut tomrummen? Religion har sitt kraftigaste grepp där utbildnng saknas, säger inte det nånting?

-Gud är ingen naturlag eftersom Gud är ovetenskaplig då idén inte går att bevisa eller motbevisa.

-Om man någon gång hittar bevis för Gud kommer det att bli en vetenskap. Vart ska då kristna flytta sin ”goal post”? Har kristna någon gång lekt med tanken hur man skulle upptäcka Jesus om han ramlat ner på jorden igen? Genom bevis eller tro?! För 2000 år sen var jorden rund, kristna vetenskapsmän antydde sedan att den var platt. För 2000 år sedan var en jordbävning ett tecken från Gud, idag är det vetenskap, listan kan göras oändlig på ”goal post”-exempel. Idag har man flyttat stolpen så långt till att säga att Gud skapade universum, vad händer om vi hittar bevis för det? (Matematik har för övrigt inget monopol på bevis!)

En kristen antar att Gud är ”korrekt”. Varför har vi då så många religioner? Vetenskap kan förklara det, religionen inte. Respekterar kristna andras religioner – nej – eftersom dessa per definition måste ha fel? Om jag påstår att jag VET att gud är en tekanna i omloppsbana, hur motbevisar någon det…jag VET ju att jag har rätt – Alltså måste kristendom vara fel? För religion är ju inte ett demokratiskt beslut?! Eller?

Fenomenet Jesus behöver inte förklaras – Enkla resonemang har redan förklarat det mesta. Tror man att Bibeln är sann måste väl alla andra gudasagor också vara sanna? Zeus, Tor och Shiva? Varför låta en ”bestseller” bestämma vem som har rätt?

Jag tror att alla icke-troende världen över skulle bli kristna över en natt, bara det fanns bevis! Det finns inga bevis annat än gamla sagor som gjorts om och hållits vid liv. Vad är skillnaden mellan Bibeln, Jesus och trolltyg i tomteskogen?

”Tro” saknar argument för sin existens annat än att evolutionen tillåtit den funktionen av hjärnan att fortsätta existera. Var finns de världsliga bevisen?

”Lars: Fast vad menar du då med att veta?
Vet du att jag finns, existerar jag? Även fast du inte strikt kan bevisa det så utgår du i alla praktiska sammanhang ifrån att jag finns, du ”vet” att jag finns. Att argumentera för att vi inte ska resonera kring något som vi inte strikt kan bevisas eller motbevisas blir inte speciellt fruktbar eftersom man i princip då bara får nöja sig med matematik. Vi måste kunna vara lite mer pragmatiska än så.”

Jag vågar nog lova att vi är ett flertal som – helt oberoende av varandra – har noterat din existens genom den här bloggen. Detta naturligtvis med reservationen för att du kan ha ett helt annat namn. Att ”något” existerar och som ger sig tillkänna i dessa kommentarer under namnet ”Linus” torde därmed vara allmänt accepterat. Vad pragmatism anbelangar så tror jag inte vi ska blanda in det i naturlagarna. De är ju som du vet ganska ”opragmatiska” till sin natur.

Men troligen var evangelisterna inte ögonvittnen, utan de skrev ihop vad de hade fått berättat för sig. Berättelserna har antagligen först förmedlats genom muntlig tradition, och sedan tecknats ner med början någon gång då de tidiga kristna började förföljas, och man blev rädd att berättelserna skulle gå förlorade. Säkert någon gång efter Paulus död på 60-talet. Därav det faktum att Paulus har så anmärkningsvärt lite att säga om vad Jesus gjorde innan han dog. Han säger faktiskt ingenting om Jesus undervisning. Ungefär som den trosbekännelse man läser i kyrkan på söndagarna; Jesu undervisning, äh, den behöver vi inte ha med… en konstig inställning om du frågar mig, men så är jag ju inte med i någon kyrka heller.

De tre första evangelierna är ju ganska samstämmiga när det gäller Jesus vuxna liv fram till dess att han avrättades och att graven befanns tom. (Mark 16:9 ff saknas ju i viktiga manuskript som Codex Vaticanus och Codex Sinaiticus och är troligen ett senare tillägg) En vanlig teori är att Markus var först av de fyra, och att Matteus och Lukas bygger vidare på honom och på ytterligare källor (en av dem kan vara det så kallade Tomasevangeliet, som du säkert känner till). Som det står i Luk 1:1: ”Många har redan sökt ge en samlad skildring…”

Ett exempel. Läs Mark 13 om den sista stora nöden och Människosonens ankomst. Läs sedan motsvarande stycken hos Matteus och Lukas. I Markusevangeliet 13 sägs att först kommer det en tid av många sorters lidanden på Jorden, och sedan kommer Människosonen, det vill säga att Jesus kommer tillbaka. Ingen utom Fadern vet när han kommer, men det gäller att vara beredd på att han kommer. Här beskrivs alltså inga särskilda plågor i samband med eller efter Människosonens ankomst, det är tiden dessförinnan som är lidandets tid. Hos Matteus byggs detta på: det ges intrycket att det kan komma katastrofala händelser också vid eller efter Människosonens ankomst, och att vissa människor då ska ”tas med” och andra ”lämnas kvar”, och han jämför med Noa (Matt 24:37-42). I Lukasevangeliet är motsvarande text 17:20-37, och det är lätt att se att han bygger på ytterligare. Markus antyder inget om något lidande efter Människosonens ankomst, Matteus lägger till en anspelning på Noa och syndafloden, och Lukas i sin tur lägger till en ännu starkare antydning om katastrofala händelser vid eller efter ankomsten genom att också tala om Lot och förstörelsen av Sodom och Gomorra i 1 Mos 19. Detta samtidigt som han behåller Matteus tillägg till Markus.

Ett typexempel på hur evengelisterna broderar ut och lägger till i befintliga berättelser, således.

Barndomsberättelserna saknas hos Markus, men Matteus och Lukas ger var sin version, båda dessa versioner hittar man i den apokryfa skrift som kallas Jakobs protoevangelium. Läs gärna och jämför. Vem har lånat av vem? Även om det är författaren till Jakobs Protoevangelium som har lånat, så visar ju detta hur det kunde gå till. Denna text har i sin tur lagt grunden till den berättelse som, översatt till arabiska, fick Muhammed att tro att Jesus talade i vaggan och tillverkade fåglar av lera som han sedan gjorde levande (Koranen 3:49, 5:110, 19:29-34) Man lånade av varandra, och olika författare gav vad de tyckte var en bra story, som uppfyllde så många gammaltestamentliga profetior som möjligt.

Det är också intressant att se hur evangelisterna lånar från GT på olika sätt. Ta berättelserna om Jesus sista dag före korsfästelsen och se hur de lånar från Ps 22. Samtliga lånar från Ps 22:19 (Matt 27:35, Mark 15:24, Luk 23:34, Joh 19:24). Matteus och Markus lånar från Ps 22:8 (Matt 27:39, Mark 15:29), och Matteus är ensam om att låna från Ps 22:9 (Matt 27:43). Var och en har plockat det från Ps 22 som de tyckte passade in i berättelsen.

Det hindrar inte att det kan finnas en autentisk berättelse i botten i många stycken. Jag tror att Jesus mycket väl kan ha existerat och att hans undervisning, särskilt hans liknelser, är autentiska i många fall. Liknelserna är ju något som lätt kan återberättas från person till person och det är svårt att förändra dem alltför mycket utan att poängen går förlorad. Men jag förhåller mig väldigt skeptisk till mycket av innehållet i evengelierna, och det tycker jag det finns goda skäl till.

Jag tycker faktiskt att det är just Occams rakkniv jag använder. tycker att det löser fler problem än det skapar.

Är inte heller speciellt intresserad att på det här sättet göra dig kristen. Man jag är uppriktigt nyfiken kring hur man resonerar när vetenskapen tar slut. typ innan Big-bang eller utanför universum.

Om du nu grubblar över dessa frågor och känner att gud känns som ett vettigt svar så tycker jag du ska ställa dig en väldigt enkel fråga. Vet du mer om hur materien kom till, hur universum bildades eller ”fenomenet jesus” när du åberopar gud som en förklaring? Svaret är att du inte gör det, för du vet inte hur gud gjorde eller varför. Den nästkommande frågan är därför: hur gjorde gud då och varför? och där kommer du ingenvart alls. För mig är åberopandet av gud som en förklaring av det skälet ett, vad jag kallar, icke-svar. Vetgirig som jag är nöjer jag mig inte med det.

Annars är Occams rakkniv värd att beakta här, men jag är verkligen inte ute efter att ”bota” dig från nån gudstro, men försök bara inte göra den till en universell sanning som gäller alla. Peace out.