Ett av de stora bekymren vi haft är att fönstren på vårt hus verkligen behövde målas denna sommar för att inte skadas. Vi har försökt invänta målarvädret som inte vill komma när vi inte har varit bortresta. Igår var sista möjliga målardag innan semestern tar slut då vi i alla fall skulle ta de värsta fönstern.
Och så fick vi kvällen innan ett samtal från min far som lät ungefär så här:
- Hej, skulle du vilja ha hjälp med att måla era fönster?
- Öh, jo, men har inte ni ett eget hus att bygga klart och ett helt bröllop att fixa med eftersom Emilie (min syster) gifter sig på lördag?
- Ja, visserligen, men vi satt här och tyckte att vi nog skulle hinna med det också.
Så igår fick jag hjälp av 4 personer extra vilket resulterade i att vi hann med att skrapa, impregnera och grundmåla alla 33 fönstren.
Och nu kan man ju välja om man vill se det som om det bara var min familj som var väldigt schysta eller om det var Gud som skickade dem . Jag väljer nog båda alternativen.
Så tack pappa, mamma, Emil och Eva för er hjälp. Jag till och med fällde en tår av tacksamhet i bilen hem (och det är ju inte så vanligt när det gäller mig…)
Och tack Gud för att du har gett mig en sådan familj.
Och tack Palmbergs för att ni är lite för förstående hyresgäster för ert eget bästa. Bättre hyresgäster än er kan man faktiskt inte ha.
